Nyligen var jag moderator på en konferens där samverkan var temat. De hade många goda exempel, som vi kunde följa med intresse. Så är det inte överallt. Det är många därute som samvärkar snarare än samverkar…
I alla situationer där fler än en person behövs för att nå ett mål, behövs också samarbete, samverkan osv. Och med tanke på hur oprecis vår kommunikation faktiskt ofta är, så är det självklart att vi inte får ut max av gruppens potential.
Jag har jobbat i matrisorganisationer. Det betyder att du kan ha en chef som ansvarar för t.ex en region eller ett land. Du har sedan en annan chef som ansvarar för t.ex. sin produkt. Så vem är det som bestämmer vilket mål som gäller för en produkt i ett land? Båda. Och som man ibland säger: Om flera är ansvariga är ingen ansvarig.
Det är skillnad att känna ansvar (det bör precis alla göra), och att vara ansvarig för ett mål. I bästa fall sker en samverkan som lyfter båda. I sämsta fall samvärkar de, och skapar en låsning som skadar hela organisationen.
Olika mål står ibland i konflikt med varandra. Många företag har det som sin stora Akilleshäl: Oklara mål, roller och ansvar. Klart att vi samvärkar då!
Lösningen är “enkel”:
- Ha tydliga mål, roller och ansvar – som inte kolliderar.
- Sätt människor med rätt attityd till samverkan i rätt positioner.
- Ge dem mandat.
Som vanligt är det lättare sagt än gjort. Kanske har du en framgångshistoria att dela med dig. Jag är nyfiken!
Må gott //Antoni
