George Clooney i någon film:
When it comes to presenting all you need to remember are three things. Tell them what you will tell them. Tell them. Tell them what you told them.”
Och precis detta är The US way när det kommer till att skapa en struktur för en presentation. Såvitt jag förstått kom den till på 70-talet i USA, och används fortfarande flitigt på olika håll. Som med alla dispositioner hjälper de oss att bli effektiva och komma ihåg vad vi ska säga. Jag har länge tyckt att just denna struktur är lite tråkig. Men på sistone har jag insett att alla dispositioner är tråkiga, så länge vi inte kryddar dem med intressanta exempel och ett levande språk.
The US way alltså. Här är ett exempel:
Berätta vad du ska berätta:
“De närmaste 45 minuterna tänker jag ta med er tillbaka i tiden och visa hur en ung grabb gjorde alla fel i boken när han stod där på mässgolvet på Cebit för tio år sedan. Sedan ska jag berätta hur vi faktiskt bör göra med tre tips, och slutligen kommer en summering”
Berätta:
“…Denne yngling ställde inte en fråga utan tryckte på sin play-knapp och pratade så att håret blåste bakåt på besökaren… Vad vi istället bör göra är att snabbt ta reda på vem som står framför oss, vilka intressen och behov de har. Därför får du här tre tips som hjälper dig…osv”
Berätta vad du berättat
“…Jag har tagit med er i en tidsmaskin och vi har sett hur fel det kan bli. Men också hur rätt vi kan göra, och jag hoppas nu att ni tar med er dessa tre tips, nämligen…”
The US way. Den är bra eftersom den skapar förväntningar och är tydlig med vad som komma skall. Och när jag vet det kan publiken också känna mig trygg att jag har koll. Vad jag däremot ska passa mig för är supertrista agenda-slides med 14 punkter. Då somnar alla. Det räcker med att göra som George Clooney.
Nästa strukturtips är “the Ancient Greek Way”. Stay tuned
//Antoni
