Hur bra är du på att se människor? Att erkänna deras existens och dessutom vara nyfiken på dem? Denna månadstanke handlar om just det:
Över påsken var familjen i Florida. Vi förälskade oss i västkustens Anna Maria Island och dess långa sandstrand som samlade så många människor för att njuta av varje vacker solnedgång. Det var några år sedan jag var i USA och åter slogs jag av hur olika vi svenskar är mot dessa människor. Ungefär så här kunde det låta:
– Vilken semesterfirande amerikan som helst:
”Hi, how are you?…where are you from? …Oh really, is that a long flight?…We’re from Michigan…yeah the same weather as you I guess… What’s your name?…I’m John…Pleasure to meet you…Have a great stay…” Och så vidare.
– Den svenska familjen som råkade bo i samma pyttelilla lägenhetshotell som vi: ”………………………………………….”
Någonstans har jag läst om en teori som säger att amerikaner är rotlösa på ett annat sätt än svenskar och att de därför måste bli mer kontaktsökande. Kanske är det sant. Därmed inte sagt att alla amerikaner är öppna. Och därmed inte sagt att alla svenskar är stängda. Men ändå…
Visst känns det bättre att bli sedd än ignorerad?
Jag tycker till exempel att det är trevligt med butikssäljare som erkänner min existens när
jag kommer in i deras affär. ”Hi how are you doing” – Det är egentligen ingen fråga utan bara ett annat sätt att säga att jag är sedd och välkommen.
Vi har en del att lära här tycker jag. Det handlar inte om att omvandla alla till superextroverta, ubersociala kommunikationsexperter. Det handlar istället om konsten att vara bara lite mer nyfiken och bara lite mer trevlig. Tänk vilken skillnad det kan bli för dina kunder, medarbetare och kollegor!
Tycker jag. Vad tycker du?
//Antoni
Denna tanke kommer från mitt månadsbrev “Tankenötter och Morötter”, med tips och tankar om kommunikation och motivation. Vill du också ha dem i din mejl-låda? Skicka ett mejl till antoni@lacinai.se eller signa upp dig på framsidan av www.lacinai.se
