Jag träffade nyligen en spännande människa. Oliver. Med ett utseende åt surfinghållet med sin röda t-shirt och halvlånga hår, visade han sig vara högkompetent inom sitt område osteopati. I vår diskussion menade han att jag verkade ha hamnat i en konflikt mellan plikt och frihet. Det kom upp mer som en bisats, och var inte alls anledningen till mitt möte med honom. Men hoppsan vad den kommentaren tog!
Jag sa: Frihet är ett av mina värdeord. Och jag tänkte bland annat på den allra första tiden när vi i vintras fick hem en liten hundvalp med namnet Våfflan. Visst var hon söt och valpigt mysig. Men jag upplevde också att min frihet tog stryk, och kände mig oerhört begränsad. Plötsligt kunde jag inte ut och träffa kunder på dagtid. Eller springa. Eller handla mat. Eller göra vad helst jag ville.
Och även om jag intellektuellt fattade att det var en övergångsperiod, var det först när jag var i situationen som det verkligen slog mig. Det var tufft. (Jag vet, snacka om i-landsproblem).
Först några dagar efter min träff med Oliver slog det mig att också ordet Plikt står högt upp bland mina värdeord. Plikten att bidra till familjens ekonomi fast jag bara gör kul saker (kan man ha så kul på jobbet och ändå tjäna pengar…? Ja, tydligen). Plikten att inte svika. Plikten att ta hand om de mina.
Det kan absolut kan finnas en konflikt mellan plikt och frihet. Om jag sticker på en enmans-roadtrip, eller går en kurs bara för att jag vill, kan jag ju inte samtidigt sälja eller leverera mer, eller ta hand om barnen under tiden, till exempel.
Jag läste en bok där författaren menar att det finns två typer av motivation. Det behovsstyrda och det värderingsstyrda. Behov kan vara hunger, sömn, status, tillhörighet etc. Det värderingsstyrda skulle kunna vara plikt och frihet, men också vad vi i övrigt tycker är rätt eller fel exempelvis inom barnuppfostran, ledarskap mm. Själv har jag inte delat upp det på det här sättet i min egen formula för motivation, vilket gör det än mer spännande.
Det behovsstyrda skulle vara mer omedvetet och det värderingsstyrda mer självvalt. Till viss del håller jag med, även om jag också tror att vi ofta inte har en aning om varför vi reagerar som vi gör. Jag tycker att det är uppenbart att vi styrs av båda. Jag tycker att det är lika uppenbart att vi skulle må bra av att vara medvetna om vad som får oss att agera. Och reagera. Kanske är det annars detta vi kallar för magkänsla. “vad är din magkänsla?” frågar vi ibland. Är det alltså så att vi skulle kunna fråga: “Vilka behov och andra värderingar avgör vad du tycker i denna fråga?” Eller räcker det med att svara “Därför att det känns bra!”.
Om vi stannar till vid våra värderingar. Vad känner du är rätt eller fel? Vad är viktigt för dig? Och var kan två värderingar krocka? (Som Lina från Kreativ Insikt skrev i ett nyhetsbrev för en tid sedan: Om du påstår att familjen är viktig för dig men du jobbar jämt, hur står det då till med dina värderingar?)
Kanske ska du testa övningen att lista dina viktigaste värderingar och ställa dem mot varandra. Då kommer du nog att se vad som faktiskt är viktigt och vad du gör av andra orsaker. Eller vad du gör om det står och väger. Kanske kommer du också att rensa ut några värderingar vars bäst-före-datum gått ut för länge sen. Och kanske kommer din magkänsla att bli ännu mer tydlig, konkret och enkel därefter. Och varför inte göra det för arbetsgruppen också? Här kan mycket gammalt skräp rensas ut. Och vi kan förstå varandra bättre, och lättare gå åt samma håll, mot samma mål.
Är jag behovsstyrd eller värderingsstyrd? Självklart är jag båda. Tricket är att vara medveten om vad jag styrs av, så att det är mina val och ingen annans.
Plikt eller Frihet? Frihet eller Plikt? Denna kamp. Jag drar slutsatsen att mig blir det plikt först. Frihet sedan. Men inte alltid! Och när jag traskar runt med fina Våfflan i den gröna bokskogen en varm, solig förmiddag mitt i arbetsveckan; ja då finns det en hel del glad och tacksam frihet att plocka av där också. Det handlar mer om perspektivbyte.
Högt värderade i-landshälsningar
//Antoni
