När presterar du som bäst? När presterar du som sämst? Har du någonsin funderat på det? Kanske har det att göra med om du är tänd eller spänd.
Tänk dig fyra jämnbra kamrater som går ut på en golfrunda. De ställer upp på första tee. Adam ska slå ut först. Han är loj och lite okoncentrerad. Han svingar halvhjärtat mot bollen och träffar sådär. Bollen går 130 meter. Det är långt kvar till hål. Nu är det Benkes tur. Han är fokuserad och samtidigt avslappnad. Han svingar klubban. Pang! Bollen flyger i en perfekt båge och landar 210 meter längre bort, mitt i fairway.
Caesar är näst på tur. Han är nervös. Han spänner sig i uppställningen, andas snabbt, ytligt. Svingen är ryckig. Bollen flyger långt. Och snett. 230 meter men in i skogen.
Slutligen går David fram. Han är så uppjagad att han knappt kan stå still. Stressen har tagit över. Till slut går han bara fram och klipper till. Klubban gräver sig ner en decimeter innan bollen – som hånfullt ligger kvar. David skriker och svär samtidigt som han slår sönder sin klubba.
Hur kan fyra jämnbra spelare prestera så olika?
Det finns många nycklar till det. Kanske har de satt olika mål, där vissa skapar stor press och andra inte. Kanske tycker de olika bra om banans hål. Kanske upplever de själva sin förmåga väldigt olika.
Det jag tänkte på denna gång är när du parar begreppet arousal med prestation. Arousal i detta sammanhang har inget med sexuell upphetsning att göra (ledsen, det här är ingen sådan blogg) utan med alerthet, vakenhet etc. Eller: om du är tänd eller spänd. Yerkes och Dodson tog fram en arousal-kurva och psykologen Hans Seyle använde den
när han jobbade med stress-begreppet. Om du har för låg arousal-nivå blir du som Adam. Har du en optimal nivå presterar du som Benke. När du passerar mitten på arousal-kurvan kan du bli som Caesar och längst bort är risken stor att du och David hellre bör gå till restaurangen och ta ett glas vin.
Det är inte deras grundkvalitet utan deras attityd som avgör prestationen.
Tycker de om utmaningen och känner att den är hanterbar presterar de bra (mer om det en annan gång). Tycker de att kraven vida överstiger deras förmåga får de problem med negativ stress (mer om det också en annan gång). Och bryr de sig inte alls, blir resultatet sällan så bra som det kunnat bli.
Omvandla detta till din verklighet
Om du ska tala inför en grupp och är lite nervös – var glad. Du är tänd. Det gör dig fokuserad.
Är du mycket nervös? Ta då en tvåminuters rask promenad för att bli av med stresshormoner och adrenalin. Ta sedan ett antal djupa, långsamma andetag och slappna av. Under tiden tänker du på något roligt, eller på någon gång när du gjorde något riktigt bra. Njut av den känslan. Gå sedan in i rummet och presentera.
Lycka till!
PS – om du är stressad för att du inte förberett dig tillräckligt? Ja då vet du vad du ska göra till nästa gång.
