Härom dagen sa en av mina filosoferande söner: ”pappa, vet du att en mössa kan vara starkare än en sten?” Jag vände mig om och frågade hur han tänkte. ”Jo om man stoppar en sten i en stenkross går den sönder. Men om man stoppar en mössa i en stenkross går den inte sönder.”  Det fick oss att spåna vidare. Kan mjukt vara bättre än hårt? Gäller samma sak i andra områden?

Vi kom snabbt fram till flera situationer där det verkligen är så. Jujutsu till exempel, som en av grabbarna tränar, betyder ”mjuk teknik”. Det går ut på att man använder motståndarens ”framåtkraft” när de attackerar, och med minimal egen kraft (och några snabba sidoförflyttningar) får man motståndaren ur balans. Mjukt är här bättre än hårt.

Samma sak gäller till exempel för mig som skaffat hund. Visst, jag väger mer och är starkare än den lilla valpen. Men om jag hela tiden ska ”vinna” för att jag är starkare, bygger jag bara motstånd och fruktan i hunden och ingen tillit alls. Väljer jag istället en mjukare väg (är inte lika med låt-gå-mentalitet) kanske det tar lite längre tid i början men jag vinner massor med energi i längden.

Och nu är vi inne på kommunikation. Om du blir attackerad av en kund, chef, kollega, etc. är det väldigt lätt att vilja svara med samma mynt. En motkraft vi sätter upp som ska skydda oss. Alternativt drar vi oss undan för att surt slicka såren. Fäkta eller fly alltså. Det är så lätt för mig och många av oss att hamna där.

Men kanske är det ändå bättre att följa först och leda sen…

Jag minns en gång när jag bjöd in en kund till vårt avdelningsmöte (när jag var anställd på ett företag för ett antal år sedan). Chefen sa efteråt att jag inte skulle bokat honom utan hans tillåtelse och att jag nu strulat till hans planering. Istället för att gå i klinch med honom och berätta att jag minsann stämt av det men hans sekreterare!! drog jag mig till minnes en rad ur en av Henrik Fexeus böcker som jag använde: ”Om jag var du skulle jag tyckt samma sak.”  sa jag. Detta avväpnade chefen fullständigt (och det är också sant. Om jag var honom hade jag ju reagerat exakt som han gjorde). Sedan berättade jag att jag fick klartecken från sekreteraren. Hela konflikten kvävdes i sin linda. Det är jag fortfarande nöjd med så här flera år efteråt.

Så – kan vi istället klara av att vara mjuka men bestämda, kanske vi når våra mål med mindre kraft. Där mjukt vinner över hårt. Som en mössa i en stenkross.

Det här ska jag fundera mer på. Ska du?

Dela inlägget