Hur är det egentligen med din förmåga att ge upp? Är du tillräckligt bra på det?
Kanske undrar du om jag tappat förståndet. När jag började jobba på Ericsson 1998 hade företaget tre ledord: Respekt, Professionalism och Uthållighet. Jag köpte dem med hull och hår.
Ändå pratar jag om att ge upp. Snabbt. Jag tror att jag behöver utveckla mig en aning. Det är inte målet du ska ge upp. I alla fall inte lättvindigt. Det är inte heller ditt önskade resultat du ska ge upp. Definitivt inte lättvindigt. Det är alla vägar som inte tar dig dit. Alla blindskär. Alla återvändsgränder. Alla aktiviteter som leder dig åt ett annat håll. Dessa kan du med fördel ge upp kvickt och istället testa en annan väg framåt.
Jag har många aha-upplevelser från NLP-kursen jag gick i somras. Denna kom egentligen som en parentes. Vi hade Lars-Erik Uneståhl under en dag (guru inom mental träning) och han pratade om avslappning, mental träning och en hel del annat. Och så detta: Ge inte upp ditt mål. Ge upp vägar som inte leder dit.
Det sägs att Tomas Edison behövde 1000 försök att uppfinna glödlampan. Han var uthållig. Han gav inte upp målet. Och han lär ha sagt något i stil med: ”Jag uppfann först 999 sätt att inte få glödlampan att lysa på”. Varje sätt som inte fungerade gav han upp, och prövade ett annat. Tänk om han valt att försöka på samma sätt gång på gång. Vad hade hänt då? Det var väl Einstein som hävdade att du inte ska förvänta dig ett annat resultat om du fortsätter att göra på samma sätt som tidigare…
Jonny, en försäljningschef jag känner, säger att det krävs i snitt fem kontakter med en potentiell kund innan du kan få en affär. De flesta säljare ger upp efter tre. Kanske ser de inte möjligheten att göra nytt. Göra annorlunda. Utan att för den skull ge upp sitt önskade resultat. Det är klart att det kan kännas svårt att bara ringa samma samtal med mindre och mindre hopp för varje gång. Vad kan vi göra istället? Blanda telefonsamtal med mail, personliga möten, inbjudning till mässor, seminarier etc. etc.
Det är logiskt. Ändå sitter vi ibland och tjurar och väntar på bättre tider. Utan att ändra på något hos oss själva. Eller på situationer. Frågan är om det är så rätt. För er som vill läsa en kul och intressant bok i ämnet rekommenderar jag boken ”Vem snodde osten?” Du läser den på en dryg timme. Den säger det mesta.
Se där. Några tankar så här i höst-tider. Vad tänker du som läser det här? För du har väl läst ända hit – utan att ge upp?
