Ja vänner, då är det dags för en ny gästbloggare. Denna gång från Hanna Block som jag har haft nöjet att träffa på i olika tillfällen. Hanna har valt att släppa jobbtanken på bemanningsföretaget en stund och istället tänka tankar i det privata. Häng med:
Morot eller piska, inspirera eller infektera…eller Rätt eller Fel!
Efter att ha läst Antonis krönika om att Inspirera eller infektera går mina tankar till en händelse som inträffade för några veckor sedan och som jag gärna delar med er.
”Mamma jag hade xx poäng på nationella provet!” kom min son fram till mig och berättade. Luftstrupen snärjdes ihop på mig och jag kände riktigt att jag behövde kippa efter andan. Var det inte ett papper om det på sonens skrivbord. Hade jag glömt datumet? Visst går det inte öva inför nationella provet? Jag blev svettig och mitt dåliga samvete drog över mig.
Men det var något i min sons ton som fick mig att stanna upp. Jag lyssnade nu på riktigt och kände värmen spridas över min kropp. För jag märkte att han verkade glad. ”Åhh, vad bra. Är du nöjd?” hörde jag mig själv säga.
”Ja, jag är faktiskt nöjd. Mina poäng räcker för att jag ska bli godkänd. Vi har sista provet imorgon.” Tystnad uppstod. Och trots att jag var glad kände jag att min hjärna och hjärta var i konflikt.
Men jag vet ju. Jag har det i ryggraden “Gör ett barn tio saker och en sak är fel: Beröm barnet för det som är bra och gör om den felaktiga själv för att visa och låt barnen göra efter.” Det är mitt motto.
Trots detta var jag så nära att slå sönder denna otroliga stolthet, nöjdhet och bragd. Genom att först inte lyssna, fånga hans tonläge, kroppsspråk eller valet av ord.
Det var min egen bild, Min tolkning av verkligheten, mitt mål, skapad av jämförelse, förväntan och kontroll som satte upp spärren.
Jag, ja det var precis det ordet han använde. Jag är faktiskt nöjd. Det var han som lyckats efter att ha kämpat och satt upp ett mål att bli godkänd, och nu visade det sig till och med att han nått en bra bit över.
Reflexmässigt var jag så nära att ställa en massa frågor om resultat, jämförelsetal och till och med sätta mål inför nästa delprov. Istället för att stanna upp och glädjas. Jag är så glad att jag lyckades bita mig i tungan. Ibland är det tystnaden som förstärker. Mer än ord.
Ta vara på det positiva och förstärk det. detta är en bra grundregel i all kommunikation och förhållningssätt såväl som i barnuppfostran, i en relation och i ledarskap.
Min stentavla är!
Stärk det positiva hos dig själv och andra, det ger energi!
Vilken är din?
Tack för ordet
// Hanna
