Har ni någon gång spelat upp olika scener ur ert liv, fast det inte hänt? Det har jag gjort många gånger. Ibland är det en positiv film i huvudet; hur jag lyckas hjälpa någon, hur bra det känns inför ett kundmöte, hur jag bara har det kul. Men ibland blir det tvärtom. Jag var ute och sprang en stjärnklar kväll när jag började tänka på något otäckt. I flera minuter var jag fast i negativa tankar. Så insåg jag plötsligt att jag faktiskt bara var ute och sprang. Jag stannade, tittade upp mot stjärnhimlen och samlade mig. Sedan fortsatte jag min runda.
Jag tänker, alltså är jag. Ett väldigt känt citat, eller hur? Här kommer min egen insikt i citatform: Jag är vad jag tänker. Och det jag tänker signaleras och kommuniceras vare sig jag vill eller inte. Varför är det viktigt? Jo, fokuserar du på eländet så får du eländet. Fokuserar du på glädjen så får du glädjen.
Jag har börjat spela golf igen efter sju års timeout. Och jag har gett mig tusan på att bara ta med mig de bra slagen. Resten ska bort, annars blir golf inte särskilt roligt. Och hittills är golfen mycket roligare än den någonsin var förra gången jag spelade. Det gäller mycket annat också. Vad är det för mening att lägga all energi på att tänka dig att du misslyckas med en presentation, att leda ett möte eller vad det nu kan vara? Spela då hellre upp ett scenario där du lyckas. Där du har flyt. Där allt går din väg. Det känns bättre. Och det ger ett bättre resultat. Hjärnan kan nämligen inte skilja på en verklig eller påhittad händelse. Så minns goda minnen, eller fantisera ihop dem. Båda fungerar som erfarenheter.
Dessutom har hjärnan svårt för ordet inte. Det är sant. Pröva detta: Tänk inte på ett grönt äpple. Tänk inte på hur saftigt det är och hur gott det smakar… Hur gick det?
Det innebär att det du fokuserar på, är det som hjärnan, och därmed kroppen, ställer in sig på.
|
Det är bättre att säga:
|
Än att säga: |
|
– Jag ska göra en bra insats idag |
– Bara jag inte gör bort mig idag… |
|
– Jag kommer att vara stark |
– Jag får inte vara svag… |
|
– Publiken kommer att gilla vad jag har att säga |
– Jag är rädd för att de inte kommer att gilla vad jag ska säga… |
Det handlar alltså om att lyckas med konststycket att vara en magnet för positiva händelser. Att tro på det goda. Hur kommer det sig att vissa lyckas och andra inte? Jag läste någonstans att den positiva människan ser goda ting och tur som normen och oturen som något tillfälligt. Den negativa människan ser det precis tvärtom. Vad ser du? Vad väljer du?
