Jag ska inte klaga. Det är ändå ingen som lyssnar…

För något år sedan pratade jag med någon som förundrades över hur vi i Sverige alltid skruvar till meningarna så att det får ett lätt klagande tonläge. Istället för att säga ”Jag har det bra ” säger vi till exempel:

–       Det är inte så illa.

–       Det är huvudet  upp och bena ner.

–       Jag ska inte klaga.

Samma sak när man spelar golf till exempel. ”Bra slag” säger någon. ”Ja, den här gången ja” blir ofta svaret.

Hur kommer det sig egentligen? Varför gör vi så? Det är som att normal-tillståndet är dåligt, och allt annat är tillfälligheter. Är det så vi beskriver vår livssituation? Vad betyder det i självkänsla? Vad betyder det i självförtroende?

Tester har visat att pessimister oftare har rätt än optimister. Men har de roligare för det? Lyckas de oftare med att nå svårare mål? Jag tror inte det. Det är de som ger upp eller som inte ens försöker. Det är de som har skyltar där det står:

NER MED ALLT – DET ÄR ÄNDÅ INGEN IDÉ

Jag läste en artikel om en man som tyckte att det gnälldes rätt mycket. Han satte på sig ett armband och satte upp ett mål. Han skulle låta bli att klaga i 21 dagar i sträck. Om han klagade fick han vackert flytta armbandet till andra handleden och börja om räkningen. Det tog lång tid för honom att nå målet och slutligen vänja sig av med det onödiga gnället.

Hur lång tid kan det ta att skaffa sig en vana.? Två veckor? Tre? Jag hörde att astronauter i USA fick ha på sig glasögon som gjorde att deras syn blev upp och ner. Efter 30 dagar ställde hjärnan om sig och de vände på bilden. Men om de avbröt testet, visade det sig att de var tvungna att ha på sig glasögonen i 30 nya dagar för att bilden skulle vändas. Ok, 30 dagar då.

Jag skaffade nyligen ett eget armband för detta syfte. Gjort i latex med texten IFK Göteborg på. Mitt favoritlag. Nästan synd att vilja få av sig det. Men det var bara att köra igång. 30 dagar utan gnäll, klagande på människor, tidningar etc. är målet.

Hur det går? Jag som ändå tycker att jag är en positiv människa har sedan dess fått flytta armbandet så många gånger att det just gick sönder! Nu får jag leta upp ett nytt.

Men jag vill lyckas. Det blir belöning när jag klarat en hel dag (done!), en hel vecka och slutligen 30 hela dagar utan att klaga. Jag har inte bestämt mig för vad, men snart nog skriver jag ner målet och belöningen och då är det slut på det här förbaskade klagandet…

Dela inlägget