”Ska du med till affären?” frågar jag min yngste son. ”Får jag någon leksak då? Eller pengar för pantflaskorna?” svarar han. ”Nej, idag blir det ingen leksak och vi har ingen pant”. ”Då följer jag inte med”…
Se där. En typisk diskussion i vårt hem. När jag väl släppt den första frustrationen över hur min son resonerat inser jag att han gör precis vad jag lärt honom. Det är inte kul att följa med pappa. Så tråkigt att jag måste betala honom för det. Det som skulle kunna vara en kul lek har jag gjort till ett betalt arbete. Vill du vara säker på att ditt barn inte gör något gratis i hemmet är receptet enkelt: Ge dem en Om- så-belöning. (Om du gör detta så får du detta). När vi får den typen av belöningar, får vi också en dopamin-rush i hjärnan. Vi blir alltså beroende av kicken. En belönings-junkie. Och som alla andra med beroenden behöver vi större och större doser för att få tillbaka känslan. Det är bara att titta på kvartalsrapporterande företag med sina bonussystem. Snack om att vara på väg åt fel håll…
Jag har lagt ner mycket tid det senaste året på att bena ut betydelsen av drivkrafter, inspiration och motivation mm. Den typ av motivation jag beskrev ovan kallas för extern motivation, ofta piskor och morötter. Det har fungerat hyggligt i industrialismens uppbyggnad med många monotona och enkla arbetsuppgifter. Den som gör flest får mest. Problemet är att många arbetsuppgifter idag handlar om att vara kreativ, hitta nya lösningar och så vidare. Då är den vägen endast hämmande. Tester har visat att lusten försvinner, synfältet blir smalare (eftersom du fokuserar på belöningen istället för uppgiften) och du presterar sämre, långsammare. Och så elimineras den långsiktiga tanken och du blir mindre motiverad att tänka stort, ha drömmar visioner mm.
Tricket är att istället göra arbetet till en lek. Att hitta den inre lusten. Den inre motivationen där uppgiften är rolig i sig själv. Visst vill vi ha skäligt betalt (om vi pratar arbete). Men resten handlar om tillfredställelsen i att göra roliga saker. Att upptäcka nya vägar. Att bli bättre på det vi gör. För att vi vill, och inte för att vi måste. Ta bara alla som skriver i Wikipedia – helt gratis. Varför gör de det tror ni?
Min äldste son tränar karate och har också tävlat i Kata (ett rörelsemönster med slag och blockeringar) vid några tillfällen. Inför senaste tävlingen fick jag honom att göra sammanlagt 100 Kata med belöningen att han skulle få en film efteråt. Jag gjorde leken till ett arbete. När han inte vann tappade han lusten för att tävla. I morse sa han att det var för mycket arbete att träna inför tävling. Jag sa att han inte kommer att få fler filmer. Att det är upp till honom hur roligt han tycker att det är. Det ska bli intressant att följa.
Så släpp taget om att allt måste villkoras och belönas. Ge hellre en oväntad uppskattning i efterhand istället. Låt leken var lek. Och gör också arbetet till en lek. Så känner jag för mitt jobb. Kanske borde jag kalla det för något annat än jobb. Det är så trist laddat. Kanske sysslar jag med ett lekfullt arbete när jag utvecklar människors prestations- och kommunikations-förmåga? I alla fall i min attityd. Kanske är det detta som gör att vi lär oss, bidrar och har kul samtidigt? Jag tror faktiskt det.
Vad har du själv lärt dig? Vad gör dig glad? Vad är din inre motivation?
