Grupptryck. Bra eller dåligt? Det beror på. Dags att slå ett slag för det goda grupptrycket! Ett inlägg som först kom till er som prenumererar på mitt nyhetsbrev. Häng med:
För många år sedan när jag jobbade som account manager för ett datakom-företag hade vi en säljkonferens i Motala. En extern facilitator höll i samtalsprocessen (Jag hade ingen tanke på att jag själv skulle ha den rollen tio år senare). VD’n ville införa en slags kundsegmentering, typ Guld-, Silver- och Bronskunder. Enkelt uttryckt skulle guldkunderna besökas, silverkunderna ringas till och brons… tja, en reaktiv hållning alternativt e-post. Den här uppdelningen är rätt vanlig. Problemet kom sedan. VD’n ville ha en viss nivå för att kunden skulle vara Guldkund. Alla höll med. Utom jag.
Jag ifrågasatte nivån helt enkelt därför att den var så hög att vi i så fall bara behövde 2 utesäljare på företaget jämfört med de 10-15 vi var. Jag fick mothugg från alla. Jag försökte förklara att vi visst kunde ha den nivån så länge alla förstod konsekvensen att de flesta av oss inte skulle behövas i så fall. Jag tittade på facilitatorn som nickade. Han fattade. Till slut verkade polletten trilla ner hos en efter en av de andra. Efter en halvtimmes diskussion ändrades nivåerna. Och långt senare använde jag detta minne som en “trigger” när jag hade ett tufft möte eller liknande framför mig. Att jag stod emot grupptrycket och lyckades vända hela bunten.
På en morgonpromenad med Våfflan (hunden) funderade jag på det här med grupptryck. Jag hade sett en bekant, föreläsaren Jesper Lissmark på TV4’as morgonsoffa, när han berättade att han blivit mobbad under alla nio åren i grundskolan. Jag kan tänka mig att det som vanligt finns några mobbare som tar initiativet, andra som hejjar på och så en grupp som inte vågar säga ifrån. Allt på grund av ett grupptryck.
Grupptryck som begrepp är negativt laddat. Du gör saker som du egentligen inte vill, för att slippa bli, retad, mobbad, utstött. Nu när barnen börjar skolan kan vi inse att många inte alls vill tillbaka in i den miljön. Och det gäller även i arbetslivet förstås. Allt från ren vuxenmobbning till mycket enklare saker som allmänt dålig stämning, eller usel möteskultur där alla sitter och läser mejl och facebookar under mötet. Vad 17 kan vi göra åt allt detta? Min tanke är att jobba med ”det goda grupptrycket”
Kan det finnas ett gott grupptryck? Det är klart att det kan. Varje företag eller organisation som jobbar med värderingar och kärnvärden gör ju det för att visa de hur vi vill ha det, vad de står för och hur ett önskvärt beteende är. Det är det goda grupptrycket alltså.
En övning jag gör med avdelningar och ledningsgrupper är att jobba med deras mötesnormer. Är det ok att mötesledaren avbryter diskussioner? Är det ok att komma sent? Att ha telefonen på? Att visa känslor? När alla kommit överens om vad som gäller på deras möten kommer de att bete sig så som de bestämt. Normer blir till spelregler. Spelregler blir till det goda grupptrycket. Det funkar på alla slags möten med människor.
Hur kan ni jobba med att få till ett gott grupptryck? Något att tänka på. Nu när hösten drar igång i nådens år 2013.
