När känner du att din motivation störtdyker?
När får du den där jobbiga känslan av vanmakt?
Svar: när du inte har kontroll.
Du sitter fast i trafiken och det är inget du kan göra åt det.
Du får reda på att företaget ska skära ner och att du kan bli drabbad.
Du har en familjemedlem som är sjuk och du kan inte bota denne.
Jobbig känsla, eller hur?
Det finns flera nycklar som gör oss på gott humör, till exempel tacksamhet (en underskattad känsla), hopp och att få göra något du verkligen gillar.
Och så är det just känslan av kontroll.
Att själv få styra över sina beslut och handlingar ger en djup tillfredställelse.
Så fort jag får bestämma själv blir det lättare och roligare att prestera. Om jag fokuserar på det jag inte kan påverka blir det genast tyngre. Det är därför det inte räcker att säga ”jag ska vinna matchen”. Det är utanför din kontroll. Vad ska du göra för att vinna? Och vad vill du göra? Det är en intressantare fråga. Elitidrottare fokuserar mycket mer på sin egen prestation och mindre på motståndarnas.
Det gäller också grupper. Vad får motivationen på en arbetsplats att dyka? Svar: Oklara mål, roller och ansvar. Liksom micro-management (detaljstyrning).
För många år sedan rattade jag två säljkonferenser. En i Dallas och en i Sao Paolo. Folket i Dallas hade jag regelbunden kontakt med. Det var på spåret. De i Sao Paolo svarade inte på ett enda mejl eller på telefon. Jag var supernervös i veckor. Båda eventen gick till slut jättebra. När brasilianarna frågade mig om feedback sa jag att de skulle kunna svara på mejl så att jag åtminstone hade illusionen av kontroll. Jag tror att de förstod mig. Samtidigt upplevde de kanske mig som väldigt kontrollerande.
Jag märker att jag alltid vill hitta vägar där jag kan agera. Om jag känner vanmakt så vill jag lista ut om det är något jag ändå kan göra. Och när jag sedan gör det, känns det faktiskt bättre. Stephen Covey kallar det för att du agerar i din ”circle of influence” i sin klassiker The 7 Habits of Highly Effektve People.
Så kanske kan du i alla fall ringa jobbet och berätta om trafiksituationen.
Och kanske kan du ta reda på mer om jobbsituationen och börja kasta ut krokar.
Och kanske kan du bestämma dig för att bara finnas där för att trösta.
Nollkoll är nollkul. Helkoll är helkul.
Må bäst
//Antoni
