“Det går bra om du bara anstränger dig mer... eller?”
Som ni kanske vet har jag ett tankebrev som går ut en gång i månaden. Här är den senaste i något modifierat skick:
Gör ett experiment när du läst klart detta. Ställ dig upp och spänn varenda muskel du kan. När de alla är spända ska du springa så fort du kan. Slappna inte av någonstans. Spring. Hur tror ni att det kommer att gå?
Hur ofta har inte jag, och många med mig uttryckt oss så? Bara du anstränger dig lite hårdare så ska du se att det går bra. Och jag tycker verkligen det. Oftast. Titta bara på mitt inlägg om att det krävs 10,000 timmars utövande för att uppnå din fulla potential i något. Men jag har också börjat fundera på om det kanske är för trubbigt att slänga ur sig den kommentaren. För var är lusten. Och hur övervinner vi motståndet som kan inträffa?
Jag stötte på Lars-Erik Uneståhl, en pionjär inom mental träning, när jag gick en kurs i Örebro för något år sedan. Han sa en sak som jag fastnade för: Han pratade om hur en löpare bara ska aktivera de rätta musklerna och låta de andra slappna av så att de inte motarbetar rörelsen.
Aha, tänkte jag. Det borde vara samma inom andra områden. Tänk dig ett företag, eller en avdelning. Varje person är som en muskel. Om alla muskler ska vara spända hela tiden kommer vi ingen vart. Vi motarbetar målet och syftet.
En orkester har det likadant. Alla kan inte spela på max hela tiden. Det låter illa då.
Och vad sägs om ett möte där alla ska bestämma agendan, alla ska tala samtidigt och ingen ska göra jobbet.
Eller när den unge mannen ringer 55 gånger och messar 99 gånger på en dag till kvinnan han uppvaktar (som blir livrädd och backar ur av hans överdrivna ansträngning).
Och hur ser det ut på en fotbollsplan om alla ska ha bollen hela tiden? Jag minns hur det var att börja med fotboll i tidig ålder. Alla pojkar sprang till bollen som en svärm. Ingen tänkte på något annat. Det tog ett tag innan tränaren fick oss att förstå att vi behöver hitta former där vi passar ibland, och dribblar ibland. Vi backar, markerar och anfaller när vi har läge. Vi arbetar som ett lag.
Själv har jag märkt att om det är jag som ringer, mejlar, tjatar på en kund så blir det sällan affär. Trots att kunden själv tog kontakt från början. Och så fort jag slappnar av, vinner jag två saker:
- Jag slipper lägga tid på något som höjer min puls och stressnivå i onödan.
- Jag får fler affärer.
Så att bara tjata om att vi borde anstränga oss mer blir fel. Istället kan vi:
- Fokusera på rätt sak och släpp resten. Gör rätt sak. Gör saken rätt.
- Kruta på ordentligt – på rätt sak. I mitt fall när jag levererar och när jag pratar med kunden. På ett företag kanske krutet läggs på produktutveckling. Eller en stark säljinsats.
- Vila och lita på att du har energi när det behövs. På företaget kanske det betyder att en avdelning eller person pustar ut när en annan tar vid.
- Hitta syftet med det du gör. Det blir så mycket roligare då
Så tror jag. Vad tror du?
