Om magen får bestämma (när hjärnan är lugn)

Jag läste nyligen en bok om intuition som inspirerade mig. Här fanns en ”nyckel” jag ville ha. Något om hur man kan få access till sin intuition på ett mer medvetet sätt, så att beslut man tar blir både genomtänkta och genomkända. Dagarna efter denna insikt hade ett samtal med min förläggare som helt apropå nämnde att jag borde träffa hans vän Monica. Jag ringde henne och frågade vad hon jobbar med. ”Jag håller på med intuition och medvetande” . Vad är oddsen för det? Jag bokade in mig hos henne i två intensiva dagar för att lära mig mer. Och nu delar jag med mig av några teorier jag fick i mig mitt i alla praktiska övningar. Håll till godo:

Intuitionen är den allra första känslan, eller tanken. Den är oerhört flyktig och begravs väldigt lätt av den andra, tredje, fjärde tanken som vårt medvetande formulerar. ”Nej, så kan det ju inte vara” tänker du kanske i någon situation bara för att senare upptäcka att du borde litat på den första känslan. Om du ens kommer ihåg den.

Det finns flera nivåer av medvetande. Och varje nivå har olika hjärnvågsfrekvens:

Beta-nivån

14-21 svängningar per sekund, cps, vilket är ett normalt vakentillstånd

Alfa-nivån

7-14 cps vilket normalt är ditt undermedvetna

Theta-nivån

4-7 cps som är något slags filter

Delta-nivån

0-4 cps vilket är var vårt omedvetna håller till

Enligt Monica når vi intuitionen bäst om vi ligger på 7 cps, vilket ungefär motsvarar jordens magnetfält. Varför intuitionen nås bäst där jag inte men jag kan tänka mig följande: Om jag vill lyssna ”inåt” så behöver jag först stilla mitt sinne. Är jag dessutom stressad ligger min hjärnvågsfrekvens på 30-60 cps vilket effektivt raderar ut förmågan att jobba med magkänslan.

Du kan tala om för ditt undermedvetna vad du vill. Sedan kan du släppa tanken och göra annat istället. Du har säkert varit med om att du har ett namn på tungan med du kommer inte på det. Du släpper det. Efter en timme, en dag eller så, dyker plötsligt namnet upp. Ditt undermedvetna jobbar för dig och serverar ett svar på silverfat.

Men tänk om det verkligen fungerar? Ja tänk om du har en inre kompass? Tänk om den kan hjälpa dig att nå dina mål? Då är du ju plötsligt helt ansvarig för din egen framgång. ”Be careful what you whish for – it may come true” var det någon som sa. Eller som en coach jag träffade uttryckte det: “De flesta människor är räddare för att lyckas än att misslyckas, för det ökar pressen på dem själva”

Jag säger: Lita på att du har vad som krävs för att ta dig vidare. Ett steg i taget. Med genomtänkta och genomkända beslut. Om magen själv får bestämma.

Dela inlägget