Hur mycket påverkar vi människor omkring oss, beroende på hur vi tänker, känner och beter oss? Mycket mer än vad vi kanske tror!
I slutet på mitt sommarlov åkte jag till Örebro för att gå en 13-dagars NLP practitioner-kurs för att utveckla min egen kommunikation och prestationsförmåga. En av kursledarna, Eva Karlsson, pratade en hel del om vad hon kallar för “medarbetarskap” och vikten i att vara en god medarbetare. Hon sammanfattade det med att säga: Vi är varandras arbetsmiljö. Det fastnade jag för.
Jag tänkte på alla dem som inte trivs på jobbet. På de som drabbas av internpolitikens gissel. På dem som kanske gått i flera år som timanställda och trivts bra, men som plötsligt ändrar inställning när de blir fast anställda. På de platser där det kommit in en gnäll-kultur, en vi-och-dom-kultur. Eller andra platser där folk behöver sägas upp och otryggheten är stor. Jag har själv varit på många av de platserna. Det finns alltid en positiv intention bakom varje beteende. Men en sak är säker – det gynnar inte många att vara en del av problemet.
Men hur är det om vi påpekar brister? Är vi en del av problemet eller lösningen då? Jag tror att vi är en del av lösningen och vi gör det för att vi vill förbättra, och ännu mer om vi har förslag om hur vi kan hitta en lösning på problemet. Då har vi gjort vad vi kan. Vi har jobbat inom vår Circle of influence som Stephen Covey skrev i sin bok “7 habits of highly effective people”. Om inte vår arbetsgivare fattar, eller håller med… ja då får vi antingen acceptera det eller hitta någon som gör det.
I grunden handlar det kanske om att inse just detta. Vi har nästan alltid ett val. Att vara en del av lösningen, istället för problemet. Att ta vårt personliga ansvar. Vårt personliga ledarskap. Att inte ducka, utan att stå upp och säga: Jag ställer upp. Jag gör nytta. Jag hjälper till. Eller som en ny vän Simon, sa:
Om inte jag – vem då?
Om inte nu – när då?
Bara några korta tankar i hösttider från mig, som bygger på det jag skrivit om framgångsrika team, tidigare i våras.
Vad tänker ni själva som läser det här?
