“Bli inte ett meta-monster!” Så sa NLP-lärarna Eva och Elene för ett par år sedan när jag gick en kurs hos dem. “Det kommer jag aldrig att vara” sa jag leende. “Aldrig?” frågade de. Och så var vi igång…
Ibland när vi kommunicerar använder vi uttryck som helt enkelt inte är sanna. Vi överdriver. Till exempel:
- Jag dööör om jag inte får mat nu.
- Det vet väl alla att han inte kan sälja.
- Att du alltid ska säga emot!
- Att du aldrig kan se normal ut när jag vill fotografera dig!
- Ingen kommer att gilla min nya maträtt.
- Jag orkar bara inte…
- Jag har letat överallt…
Många av de här uttrycken är förvrängningar och generaliseringar som vi använder helt omedvetet. Problemet blir att kommunikationen blir oprecis. För hur ska den som lyssnar förhålla sig till den typen av påståenden?
Vid ett tidigare tillfälle skrev jag om meta-kommunikation, det vill säga att “prata om pratet”. Vad händer om vi verkligen tar de här påståendena bokstavligt? Kommer vi då att få sanningar som är helt fel?
Och vad händer om vi istället börjar lyssna på vad som verkligen sägs? Och börja ifrågasätta kommunikationen? “Hur vet du att alla tycker du?” eller “När du säger Överallt, vad menar du då?” eller “Hur vet du att Ingen kommer det?”
Plötsligt kommer vi att tvinga sändaren (kommunikations-lingo. Sändare = den som vill säga något till någon annan) att formulera sig mer precist, exempelvis “Njae, inte alla men Olle och Stina...” eller “Jag har letat i konferensrummet och i förrådet och där finns den inte…”
Men passa er så att ni inte blir ett Meta-monster. En sådan där viktigpetter som hackar sönder ett samtal och dissekerar varje uttryck. INGEN gillar en besserwisser. Det vet väl ALLA..?
Lycka till med kommunikationen!
