1. The US way
På 70-talet började man köra på modellen:
- Tell them what you will tell them
- Tell them
- Tell them what you have told them.
Det fungerar bra ur minnessynpunkt eftersom det ger en repetition. Man kan måla upp strukturen så här:
2. The ancient Greek way
En klassisk retorisk disposition för att övertyga andra ser ut så här:
|
Sammanhang, problemställning
|
Här berättar du om problemet. Eventuellt målar du upp någon form av hotbild. Du ”framar” dvs. talar om vilken verklighet som du menar är gällande. |
|
Tes
|
Här kommer din ståndpunkt, ditt förslag etc. |
|
Tre argument med bevis
|
Här ger du argument om varför du tycker som du gör och backar upp med bevis, t.ex. forskning, vittnesmål etc. Det starkaste argumentet lägger du sist. Det svagaste i mitten. |
|
En invändning
|
Om du vet vem du pratar till så kan du på förhand plocka upp en trolig invändning, som du sedan bemöter genom att förminska värdet av det jämfört med ditt förslag |
|
Ett starkt avslut
|
Vill du att målgruppen skall göra något, så ör det inte fel att med viss passion, ett engagemang eller stolthet uppmana till det. |
3. The Antony Jay way
Författaren Antony Jay använder följande fyra P:n för att övertyga:
|
Position |
Det här är situationen / nuläget vi är i… |
|
Problem |
Det gör att vi har följande problem…. |
|
Possibilities |
Man kan lösa det så här…eller så här…eller så här… |
|
Proposal |
Baserat på min analys / erfarenhet etc. föreslår jag följande lösning… |
Lycka till!
