Jag satt bakom skrivbordet på mitt kontor i Kista i slutet på 90-talet, nyanställd på Ericsson, och jag hade blandade känslor. Å ena sidan var jag stolt över att blivit rekryterad till ett så fint företag. Å andra sidan hade jag mindervärdeskomplex. Ena kontorsväggen var tapetserad med diplom från en massa kurser jag gått för att boosta mig själv…

Jag är uppvuxen rakt in i arbetarklassen. Min barndom var i Länsmansgården på Hisingen, en del av miljonprogrammen. Jag visste inte att det kunde vara något dåligt. Jag hade en bra tid och många kompisar. När jag så småningom blev ung vuxen gick jag inte på universitetsspåret. Jag började jobba i en bokhandel. Jag läste förvisso marknadsföring på IHM och allt eftersom tiden gick blev det nya spännande tjänster inom försäljning och marknadsföring. Men jag kunde ibland undra när jag skulle bli avslöjad som en riktig bluff…

När jag blev intervjuad av en chef på Ericsson så frågade jag honom om det fanns något i vårt samtal som gjorde att han inte skulle vilja anställa mig. Han svarade: “Det skulle vara att du varken är civilingenjör eller civilekonom.”

Jag fick jobbet ändå. Puh! Men känslan av att inte vara riktigt lika utbildad och därmed inte riktigt godkänd eller duglig, satt i.

Sedan hände två saker i kort följd. Det första var att en kollega kom in på mitt rum. Hon tittade på min diplom-vägg och sa: “Vet du Antoni, du behöver inte visa de där. Du är bra ändå.” Jag blev paff. Sedan generad. Slutligen stolt. Jag plockade ner dem direkt.

Det andra var att jag började analysera hur jag själv bidrog. Jag upplevde ju faktiskt att jag blev lyssnad på. Mina kollegor visade intresse för mina åsikter. Det brydde sig inte om mina bristfälliga akademiska studier, om de ens kände till det. Jag växte.

Per Holknekt säger i sina föreläsningar: Kan du, kan jag, kan vem som helst. kanske är det så…

Det här Tankefröet handlar inte om att förringa studier. Inte alls. Sedan den tiden har jag fortsatt att ständigt förkovra mig, även på universitetet. Jag törstar efter kunskapen. Jag slutar inte lära mig. Istället handlar det om att:

Se ditt värde i vad du ger och inte i vad du gjort

 Ju tryggare du är i dig själv, desto tryggare blir du i din kommunikation. Du behöver inte hävda dig bara för att. Du behöver inte klä en vägg med diplom. Och om du känner annorlunda så är du antingen otrygg i dig själv, eller så är du på en arbetsplats som inte värderar dig och ditt bidrag, utan bara tittar på status och titlar.

En bra arbetsplats har 3-11 positiva interaktioner på varje negativ. Då blir de anställda högpresterande. Det finns också en stark korrelation mellan hur vi kommunicerar internt och hur bra vi är på att serva våra kunder.  Allt detta når du med en trygg och god kommunikation i varje möte du har.

Tack för att du läser mina tankar

//Antoni Lacinai

 

Varje månad skickar jag ut ett Tankefrö om kommunikation och motivation till ett antal tusen personer. Vill du också ha dem? Scrolla ner på www.lacinai.se och skriv in din adress och vänta. Snart nog kommer nästa tanke ^_^

Dela inlägget

Fler inlägg