Sluta med nyårslöften

”Hur många här har nyårslöften?”

När jag föreläser om mål i olika sammanhang ställer jag ofta den frågan i början. Jag blickar ut över publiken och bara några få händer lyfts. Några skrattar generat. Andra tittar bort. Vissa tjoar att deras enda nyårslöfte ”…är att inte ha några nyårslöften…”  följt av ett ”ha ha ha hrmm…”

 

Nu har det snart gått en månad och gymmen kommer inom kort att ha lika många, eller få, besökare som alla andra månader utom just januari. Färre kommer åter att synas i löpspåret och godiskonsumtionen kommer snart att gå upp igen. När entusiasmen har lagt sig och den nya vanan aldrig fått fäste, då kommer besvikelsen istället. Vi blir ett med vår misslyckade prestation och känner oss allmänt låga. Inte konstigt att vi lägger ner nyårslöften.

 

Här är min tanke i tre steg:

 

  1. Sluta klanka ner på dig själv så mycket.
  2. Lägg ner nyårslöften
  3. Skapa nyårsmål istället

 

  1. Ge dig själv en klapp på axeln för att du önskar dig något bättre och faktiskt gör något. Det är jättesvårt att bryta en gammal ovana så varje steg i en ny riktning är ett bra steg. Läs ett tidigare tankefrö om just vanor: 
  2. För mig är ett löfte något heligt. Har jag lovat så gör jag. Ordet löfte är urstarkt. Kanske är du som jag? I så fall kastar du inte ur dig ett löfte lättvindigt. Om du inte är säker på att du hålla det du lovat, så skippa dina nyårslöften.
  3. Byt ut ordet löfte mot mål. Det visar fortfarande på en strävan efter ett önskat läge. Det betyder fortfarande att du har åtagit dig – på riktigt – att nå dit du vill. Men det är inte satt i sten. Jag pratar alltså inte om önskemål (det skulle vara kul att – mål) utan riktiga mål som du kan mäta. Men det ger dig åtminstone lite svängrum. Skit kan hända och det är ok. På arbetsplatsen har vi ofta mål men sällan löften. Gör samma hemma.

 

Ett av mina återkommande nyårslöften är att göra 100 träningspass om året. För mig som inte deltar i någon organiserad idrott så är det lagom ambitiöst. Två i veckan. Det funkar. Men i år nådde jag inte hela vägen fram. Skador, skavanker och annat gjorde att det blev 96. Ynkedom!, tyckte jag och klankade ner på mig själv.

I år, 2018, har jag satt ett nyårsmål på 104 pass. Jag ska ta igen de där fyra. Det är ett mål, inte ett löfte. För vad vet jag om vad som kommer att hända under året? Ingenting.

 

Nyårsmål känns faktiskt bättre än nyårslöfte. Tycker jag. Vad tycker du?

 

Tack för att du läser mina tankar.

 

det här var ett Tankefrö från Antoni Lacinai. De når ett antal tusen prenumeranter varje månad. Gå in på www.lacinai.se och prenumerera utan kostnad du med.