Jag och Jose i en taxi

Häng med mig till Barcelona och ett minne från februari:

Jag har ingen dröm” sa han när jag frågade.

Han, en ung kille som körde taxi i Barcelona, var mest glad för att han hade ett jobb. I Spanien detta år 2013, är över hälften av hans kompisar utan jobb!  De e tuffa tider, som Gyllene tider sjöng för några år sedan. Drömmar kanske är en lyx då. Fast de är gratis…

Taxin han körde var dock hans, och hans pappas. Han hade hämtat upp mig på hotel Las Ramblas och skulle köra mig till flygplatsen.
Jo, kanske förresten” fortsatte han. ”jag skulle vilja ha en licens till en taxibil till. Problemet är att en licens kostar 130,000 euro och bankerna har inga pengar att låna ut... Det finns redan 30,000 taxibilar i Barcelona. Det bor 1,6 miljoner människor i staden. Men de åker inte taxi. Det gör bara turister och affärsfolk. Killen fortsatte i en mer positiv ton:

Men om jag lyckas få ihop de pengarna så kan jag anställa någon som kan köra.”

Denna tanke verkade få igång honom. Han blev allt mer mer exalterad.

”Och kanske kan jag sedan utöka så att jag har 4-5 bilar. Då kanske jag inte kör alls. Eller så kör jag en bil och anställer fler människor som kör de andra.”

Se där, du har ju en dröm” sa jag.

Vi kom fram till flygplatsen. Jag betalade med mitt kreditkort. I fickan hade jag fortfarande några euro. Jag halade fram en femma.

Här” sa jag. ”Till din nästa licens

Hans ansikte sprack upp i ett överraskat leende. Det syntes både i ögonen och i hela hans energi att den lilla gesten gav mersmak.

Tack! Tack så mycket! Vad heter du?

Antoni

”Jag heter Jose” Här är mitt kort. Ring mig om du behöver en taxi när du kommer hit igen.

Tack Jose. Det ska jag. Hej då
Jose satte sig i taxin och jag gick in i teminalen. Han kommer att fixa sin licens. Och nästa gång jag är i stan kommer jag att åka med någon av hans taxibilar!
Vad ger dig energi? Vilken fråga skulle trigga igång dig? Något att fundera på, eller hur?

Dela inlägget