”Nu måste du och jag kommunicera med varandra!”

Han stod i allrummet utanför vårt badrum, tittade sig omkring och pekade på soffan och mattan på golvet. Han suckade djupt.

Vad är det här?””Vad då?””Det här måste väck. Jag kan inte arbeta så här. Mattan måste bort. Har ni inte förstått? Jag ska remaljera väggarna därinne.”

Han pekade in på kaklet i badrummet. ”Jag behöver ställa min utrustning här ute. Plus att det kommer att damma!”

Jaha, ja men då ser jag till att ta bort det.” sa jag och fortsatte: ”Men du, det är en annan sak jag undrar. Vi har förberett och kopplat ur allt som du ser. Inget handfat, ingen toastol, inga rör – förutom där nere.” Jag pekade på en plats där röret var kvar. ”Av någon anledning leder det röret till köket. Det blir svårt för oss att ha det urkopplat under alla tre dagarna du är här, så vi undrar om du kan tänka dig att koppla ur det först när du kommit till det stadiet att det måste väck?”

Han tittade på mig med ett höjt ögonbryn.”Fyra.”

Fyra?”

Jag har en arbetsorder på fyra dagar. Då tar det fyra dagar.

Njae, vi har kommit överens om tre dagar. Den fjärde dagen har vi redan bokat in rörmokaren som ska återställa allt.”

Han plockade fram sin telefon och började hamra på den med sitt tjocka pekfinger. Sedan skickade han fram den en decimeter från mitt ansikte. ”Ser du? Det står FYRA dagar!”

Jag tror dig, men vi kom överens om tre dagar med din chef.”

DU!!!” Han pekade omkring sig i badrummet. ”Det här är min arbetsplats, och jag har just sagt att det tar fyra dagar!” Han var röd i ansiktet, tog ett djupt andetag, pekade på sina ögon och sedan på mina och sa ”Nu. Måste. Du. Och jag. Kommunicera. Med. Varandra.

Jag tänkte två tankar ungefär samtidigt:

1. Ska jag ta fram någon av de tolv böcker om kommunikation jag skrivit och fråga vilken som skulle passa bäst i det här sammanhanget (min gissning: Framgångsrika kundsamtal)?

2. Ska jag kasta ut honom?

Jag gjorde ingetdera. Istället ringde jag traktens bästa rörmokare och beklagade mig. Han kom ut på en gång, snackade med snubben i mitt hus ”hantverkare emellan” och fick honom att lugna ner sig.

Efteråt sa mannen att han nog skulle hinna klart på tre dagar trots allt.

Slutet gott, allting gott. Fast jag kommer inte att rekommendera just den hantverkaren till någon, trots att väggarna blev väldigt fina i vårt badrum.

Hög kvalitet är bra. Ett gott bemötande också. Jag har förstås ingen aning om vad som hänt honom innan han klev in i mitt hem. Han kanske hade en usel start den morgonen.

Hur är det på ditt jobb? Hur behandlar ni era kunder? Jag håller tummarna för att skapar trivsel istället för att deklarera: ”Nu måste du och jag kommunicera med varandra!”

Tack för att du läser mina tankar!

//Antoni

ps – vill du ha mina månatliga tankefrön till din mejlbrevlåda? PÅ förstasidan skriver du in din mejladress så kommer de till dig.

Dela inlägget

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin